Var inne på bloggtoppen idag och tittade igenom mina favorit bloggar då jag helt plötslugt inser att Kissie som alltid varit högt uppe på listan inte ens längre helt har försvunnit. Senast jag tittade in på henns blogg var när jag läst på nån annans blogg att hon blivit dumpad av Spotlife. Och detta kanske var för 2 veckor sen eller så.
Jah förstår absolut varför de ville avsluta sitt samarbete med henne. Hon var/är helt ärligt sagt rätt korkad. Hon var verkligen en tjej som snackade först och jag vet inte ens om hon tänkte efteråt. Hon trodde väl att hpn var "untouchable" eller nått och allt hon sa var skitcoolt och ballt. Jag tyckte synd om den tjejen redan för länge sedan efter jag läst hennes blogg ett par gånger. Hon är verkligen ytlighet personifierad. Allt i hennes liv gick och går väl ännu ut på hur blont hon kan få sitt hår, hur mycket mascara hon kan smeta på och hur visa hur mycket pappas kort kan köpa henne. Hon tycker det är otroligt roligt att trycka ner alla som inte lever på Kungsholmen och går på Jensen, har dalig fika på Espresso House på Stureplan och har en bästa vän som ser ut som hon blivit träffad av en granat.

Sorry, jag kanske verkar jag vet bitter eller nått. Men när man blivit lite äldre så får man lite perspektiv på saker o ting. O Alexandra tror sig vara så himla vuxen hela tiden, men vet inte alls vad det betyder att tänka som en vuxen. Men kul o läsa om hur hon försöker fronta som det. Jag menar vilken smart och normalt tänkande människa går ut o tränar i pusch-up BH och full-blown sminkning?? Jo men det verkar som en smart idé i en sommarvärme på typ 27 C. Eller jag vet inte...
Nä men tillbaka till varför jag anser att det var en smart grej av Spotlife att avsluta samarbetet. Jag som företag skulle aldrig vilja associera mig med någon som säger så korkade o icke genomtänkta saker som hon gör. Jag skulle skämmas om jag blev ihopknuten med henne på ett sätt eller annat.

Ser inte detta som en smutskastning utan bara min helt personliga uppfattning om en tjej som verkligen desperat försöker hitta sig själv så allt hon gör verkar bli fel och allt hon säger har ingen mening. Sen är det lite värre att hon har gjort det offentligt hittils och tror att alla som är inne på hennes sida och läser för att det är intresserade av hennes liv på riktigt. Men som sagt hon söker bekräftelse men det är hemskt att hon verkligen gjort det på fel sätt hittills. Hoppas på att hon inser själv vad hon vräkt ur sig och tänker efter 2-3 gånger innan hon kommer tillbaka till ytan. Eller vad tycker ni?

Ni kommer väl ihåg att från och med idag så är det Den rosa månaden. Denna månad har alltid Cancerfonden sin Rosa Bandet-kampanj för att stödja bröstcancerforskningen.
Så se till att gå ut o förse dig med ett Rosa Band för 20:-. De finns på närmaste Apotek, Lindex eller ICA affär.
Det finns även en massa andra produkter du kan köpa för att stödja bröstcancerflrskningen och dessa hittar du hos Cancerfondens kampanjsida för Rosa bandet. Klicka här så kommer du automatikst dit.

Jag tänker i alla fall förse mig med Försvarets hudsalva i fint rosa kamoflage och ett av de tre specialframtagna nagellacken från Mavla.

So think pink boys and girls. It could save a life!

Jag har varit inne på Kissies blogg ett antal gånger för o läsa om henne smått galna fjortisliv. Visst har de varit roande stundtals att läsa om hennes ytliga bravader och så. Men när jag gick in där sist rann bägaren över o jag bestämde mig för att aldrig mer läsa nått av henne.
Hon har visst precis åkt till Thailand på semester. Där sitter hon o lappar sol o njuter av allt. Men även fast hennes pappa säkerligen har pungat ut med X antal kronor för resan så ska hon sitta o klaga. Helt sinnessjukt när hon t.ex visar upp hotellrummet så är det visst de bästa som de kunde få fram. Rummet är supersnyggt o fint o storleken av en mindre etta. Men hon är såklart inte nöjd eftersom de inte är ett slott. Sedan sitter hon o klagar på att hon nästan blir överkörd av galna thailändare för att hon glömmer o kolla sig runt. Allt är så smutsigt o för mycket folk överallt. Sedan la hon den kommentaren som fick mig att se rött. Hon sa att hon i alla fall kunde gå omkring i en kort kjol pga värmen o inte bli antastad som "lilla stackars Blondinbella som fick 2 fingrar uppkörda i sig" eller nått i den stilen.
Men hallå lilla dumma bimbo, har du tänkt att de du säger o skriver faktiskt uppfattas av människor som ord som är helt befängt. Hur fan kan man vara så jädra dum att man ens yttrar sig om övergrepp på de sättet hon gjort?? Hon har fan inte ett yns smarthet i sig. Fan att tjejer inte kan stå vid varandras sida när sånt här har hänt. Utan man måste fnysa åt det som hänt och typ mellan raderna säga att hon är ynklig som blev antastad och inte kunde avvärja situationen.
Fan om det hände hennes själv då tror jag att hon skulle skriva om de i sin blogg o vilja att alla gav henne sympati. Men jag vete fan om jag skulle göra de när jag vet hur hon tycker o tänker om vad som händer andra.
Sen efter kommentaren har hon tom. fräckheten att skriva "hehe" som att de skulle vara ett skämt att bli antastad. Hur tänker den här lilla idiottjejen egentligen?

Jag har aldrig blivit övergirpen eller antastad på nått sätt, men jag vet att om nån tjej vem som helst skulle bli de så skulle jag inte, aldrig någonsin håna henne på det sättet som Kissie har gjort just nu. det är som att hon tycker att de är oki att killar är närgångna och kanske anser det som en komplimnag, vad vet jag. Men just nu uppfattar jag som de. Alla tjejer borde stå vid varandras sida vid sånna här tillfällen o visa att de under inga omständigheter är rätt. Vill man när man går ut ha på sig sina fina klackar o en söt klänning så ska man få ha de. Jag vill gärna bestämma själv vad jag har på mig och inte bli tillrättavisad av riktilinjer o kriterier. Visst är det bra i vissa skeden, men måste man vara rädd för att bli antastad bara för att man har en kjol eller klänning på sig. NEJ!

Sånna här tjejer som Kissie borde ta o tänka till innan hon öppnar sin lilla mun och sprider dumma ord o kommentarer från en väldigt liten hjärna som hon just nu verkar ha. Skärp dig dumma blondin! Visa att du är en tjej med nått mellan öronen och inte en ignorant kallhjärtad peabrain.

Hur kan man hata nån för det dom är födda till? Hur kan man hata nån man inte känner? Hur kan man hata nån man inte träffat? Hur kan man vilja radera nån för de?
Dessa frågor ploppade upp, som alla gånger, när jag såg "The Pianist" igår. Om ni inte har sett den så handlar de om en pianist som bor i Polen när andra världskriget börjar. Hanoch hans familj är judar och de får under en kväll uppleva en livsomvändning. Ockupationen kommer in i Warsawa och deras liv förändras för alltid. Det som är bra med denna berättelse är att den är sann. Inget påhitt ,utan en människas verkliga berättelse. Detta gör allt så mycket starkare. Det kommer en så nära inpå.
Tänk dig att du helt plötsligt blir hatad för att du är född in til en viss religion. Jag kan inte få fram nån logisk tanke i det. Hur kan man förstå att man är hatad av så många människor, även dom som har varit ens närmsta granne, dom som har funnits i ens liv omedvetet, för den man är. Du har aldrigt gjort nått för att skada nått, du har inte stulit nått, du har inte tagit ett steg utanför ramen av olaglighet. Men helt plötsligt vill nån döda dig och alla som har samma tro som dig. Bara radera er från existens utan rimlig orsak. Vem kan fatta denna tankegång? Vem kan tycka att detta är normalt och tycka att så de ska vara? Vem kan lyssna på detta och uppfatta de som de korrekta? Hur kan man fall under en sådan masspsykos?

Jag kan inte ens börja förstå hur allt man har runt omkring sig bara försvinner på en sekund. Hur de man har byggt upp som sin trygghet bara tas ifrån en och ersätts med en ständig rädsla och ångest av att inte veta vad en annan kommer att bestämma för ens egna liv. Att vi idag vet att förintelsen har ägt rum är så hemskt att det inte ens går att beskriva i ord. Hur 6 miljoner människor bara dödades, på ett sätt eller annat ,för att de inte var som en människa ville. Man kan inte fatta hur många människor som behandlats som djur och använts som arbetskraft tills de stupat. Hur familjer splitrats i hjärtskärnade gråt. Jag kan inte ens tänka tanke hur jag skulle må om jag blev fråntagen min familj på det sättet. Veta att jag aldrig mer skulle få se dom. Det är för hemskt att tänka på, men det är nog den närmaste känslan man kommer till hur alla dessa människor har känt. Känslan av osäkerhet är nog det närmsta någon av oss kommer till att förstå alla dessa människor under krigets tid.

Jag har upplevt på nära håll hur en människa blir usatt för hat för att de inte är eller ser ut som en viss grupp människor. De som tog avstånd hade aldrig träffat denna person i hela sitt liv. Det ända dom såg var personens hudfärg och han var då klassad av dem som utböling. Som en person som man absolut inte kunde stå nära utan man var tvungen att backa bakåt ett antal meter ifrån. Ord laddade med så mycket ilska och hat haglade över honom och jag fick samma behandling eftersom jag var med honom. De fanns ingen plats för personer som oss i världen. Jag ville säga så mycket till dom, försöka få dom förstå. Men när man ser i deras ögon är det helt tomt. Bara hat finns bakom. De har tappat bort den person de egentligen är. Allt pga. hat mot människor de inte ens känner. Ett skal med bara en känsla. Kan inte ens fatta hur tråkigt och meningslöst det måste vara.

Har satt o tänkt en massa på det här i kväll. Funderat o vridit på de. Finns det verkligen nån speciell för alla oss där ute i världen? Jag trodde att den speciella någon hade kommit in i mitt liv för ungefär 8 år sen, men jag hade så hemskt fel. Jag var så kär så jag nästan jag i bitar. Och de gjorde jag oxå efter 3 år. Jag visste varken in eller ut. När allt tog slut trodde jag att jag aldrig mer skulle få nån kärlek i mitt liv. Att jag hade fått de som var min lott. Kunde aldrig tro att kärlek kunde göra så ont. Vara så svart o grym. Hade helt enklet tappat hoppet på kärleken.
Men allt eftersom månaderna gick och jag börjde hitta min livsgnista igen o känna att livet va värt att tro på då förstod jag oxå att de inte var mig kärleken hade övergivit utan de var honom. Han hade tappat greppet om vad kärlek egentligen står för. Jag hade hela tiden haft den kvar inom mig.
Men då började jag fundera på om de nu fanna nån där ute som jag var ämmad att vara med resten av mitt liv. Nån som jag kunde säga att jag hade ett gemensamt liv med. Nån vars efternamn jag nån dag skulle ha som mitt eget. Den tanken sitter jag med ännu idag. Men jag vet oxå att de inte är en omöjlighet att han är där ute o känner samma sak som jag. Jag tänker alltid på min kusin o hennes fästman eller min underbar kompis o hennes man när dessa tankar börjar spinna i mitt lilla huvud. Deras förhållanden är sånna som får mig att inse att allt är möjligt. Deras kärlek till varandra i respektive förhållande är de jag önskar en dag kan upp uppleva med den där speciella mannen.
Har trott att jag hittat den stora kärleken ett par gånger efter den stora besvikelsen, men känslan som ska finnas kvar har försvunnit. Men båda dessa underbara killar finns ännu kvar i mitt liv och jag är väldigt tacksam över de. De har både ett stort hjärta. Men bara ett hjärsta som har räckt till två underbara och trygga vänskaper.

Mannen med stort M har ännu inte kommit framför mig. När han kommer vet jag inte. Kan vara imorron, kan vara om ett  år eller mer. Men när han väl finns i mitt liv när han väl har tagit sig in mitt lilla hjärta kommer jag då veta att han är just den mannen? Jag hoppas innerligt detta. För vem vill sitta där senare o förstå att det bästa som kunde hända en försvann lika lätt som han kom in i ens liv.

Jag har kommit fram till den slutsatsen att kärleken ska man alltis tro på, vad som än händer i ens liv. För om man tappar hoppet på kärleken lever man ett väldigt fattigt liv.

I'll be waiting for u my special someone.......

Roligt att man måste betala 690:- för ett busskort som inte ens köper mig bussar som kommer o går i tid. Grrrr. Imorse höll jag på att bli försenad på jobbet pga. att bussen var typ 5 minuter fösenad. För er kanske de inte är hela världen, men för mig som måste passa den med en annan buss lite längre fram är det allt.
Hatar när busschafförer inte kollar på klockan utan bara sitter o pillar sig i naveln vid en station bara för att de ska vänta ut tiden. Hallååååå, du kör buss. Du måste ju vara i tid. Det är ju de vi räknar med o betalar en hel förmögenhet för varje månad. Inte att chafföreran ska sitta o snacka i mobilen o glömmer bort att de har blinkat klart på tavaln o de skulle dragit för hundra år sedan. Jag fattar fullt o helt varför så många människot plankar. Helt enklet absurt att betala för en service som nästan aldrig är bra. Jag blir bara så grymt irriterad.

SItter faktiskt allvarligt o funderar på om jag ska sluta köpa busskort o börja gå/cykla till jobbet? Klart jag måste gå upp tidigare för o hinna, men de kanske är värt de i långa loppet. Fast de suger ju dom dagar de regnar o är superdåligt väder förstås. Men dom dagarna kanske man kan köra en superdyr SMSbiljett istället. 30 spänn för att åka buss i 10 minuter är vad man får betala. Helknas! Kanske borde va taxa från station till station. Är säkert svårt att fixa men skulle vara bra som ett alternativ till en biljett var som helst. Jag menar vet man att man bara ska åka mellan 2 staioner så o bara ska åka just den resan o inge mer borde det finnas att välja oxå. Kanske i en drömvärld.

Aja, ska fundera över de här med busskort över middag. Idag blir det en av mina favoriter; bakad potatis med skagenröra. Yaba-daba-doooo!!!

Har bestämt mig. Ska fokusera på mig själv just nu och inte stressa upp mig pga jobbet. Visst tänker jag på hur saker o ting kan samlas på hög nu när jag e borta, men jag mår en massa bättre genom o vara hemma o tänka på det än att sitta på jobbet o ha allt framför mig. Nu blir de liksom mer abstrakt.
Lätt att magen kniper sig o huvdet dunkar när jag tänker på om jag ska gå tillbaka till jobbet eller inte imorron eller dagen efter det. Men försöker koppla bort det o bara fokusera på annat o hitta på pyssel o uppta min tid med.
Sova kan jag inte göra så bra ännu. Vaknar flera gånger under nätterna o tänker på saker. Vaknar tidigt på morgonen o känner att de kniper till lite i bröstet när man kollar på klockan o tänker att man egentligen vid den här tiden skulle hunnit med en massa ärenden framför datorn.
Men jag måste lära mig att ett jobb inte är jag. Ett jobb ska inte mig få mig att må dåligt. Ett jobb ska inte styra mitt liv.
Så nu ska allt ändras på o bli bättre. And that's that! Positivt tänkade är mitt mål. Om jag kan vända på allt så att jag mår bra så kommer jobbet att flyta på utan att jag ens märker att det mycket att göra. Jag kan bara göra en sak i taget för att får kvalitativa reslutat. Det blir mitt jobb-moto =)

Sitter o tittar på en dokumentärserie om olika gäng runt om i världen.

Min haka är nere i marken.

Ni får veta mer snart....riktigt läskiga grejer kan jag lova.

Puzza

Trodde klockan var jättemycket när jag gick upp. Men när jag kickade på väggen efter att jag krypit upp så var den bara 8.15. Jahopp. Kul att man inte ens pallar av o sova ut på helgen. Eller så vaknade jag tidigt för att jag gick o la mig tidigt igår. Kan ju vara en ekvation som funkar. Men de e skönt o vakna tidigt oxå. Känns, som jag sagt förut, att jag får mer ut av dagen då. Tänkte när jag log i sängen att jag skulle ut o ta en powerwlk direkt, men när jag öppnade persienerna så var de redan massa mörka moln där utanför. Bestämde mig för att de va bäst o stanna inne o fibla med bloggen isället.
O shitso vad de va kul o logga in o se alla dessa kommentarer. Jag blir så glad då =). O jag e verkligen en sån person som svarar på alla o inte bara några. O sen är de kul o kolla in bloggar jag aldrig varit inne på. Vissa har en bloggdesign som är så jädra grym. Jag e sjukt imponerad =)

Så vad händer idag? Hmmm, just nu vet jag faktiskt inte vad som händer. Har absolut inga planer alls. Kanske blir en dag inne sittandes i soffan o gluttandes på film eller nått. Om vädret blir som jag jag tror att de kommer bli, regn o rusk, så blir de nog o sitta under tak o i värmen.

Har ni några bra filmer o rekomendera som jag borde se?

Fick precis en "utmaning" från min kära kompis o bloggerska, som har bloggen Allt och lite där till, om att svara på dessa saker för att få en bättre bild av hur jag e som person. O jag ÄLSKAR sånna här grejer så sure här kommer en menu de MizzPink. Enjoy!

Några filmer du rekommenderar: Walk the line, Jakten på lyckan & I hennes skor

5 band/artister du gillar: Mariah Carey, Jason Mraz, Foo Fighters, Robyn, Colbie Caillat. 

En lite udda maträtt du rekommenderar:  Jag vet inte om jag äter nått som är udda..hehe. Nee, jag gör inte d.

Favoritfärg: svart, vit, rosa, grå.

Några manliga skådis/artist/modell du tycker har en skön utstrålning: Mark Wahlberg, Joaqin Phoneix o Jason Mraz.
 
Några kvinnlig skådespelare/artist/modell du tycker har en skön utstrålning: Camron Diaz, Sarah Jessica Parker, Robyn och Rachel Bilson.

2  tv-program du rekommenderar: Gossip Girl och How to look good naked

En bok du rekommenderar: Jag kommer inte just ihåg vad boken heter men den handlar om vampyere på ett bra sätt...hmmm jag o min guldfiskhjärna.

3 parfymer du gillar: Lovely by Sarah Jessica Parker, Ralph by Ralph Lauren, Sentiment by Escada.

Hur ser din morgonrutin ut i badrummet: Går upp o tittar upp genom fönstret för o kolla hur vädret är. Går på toa. Sen till garderoben för att välja outfit. Tar på mig deo o väljer ut parfym. Tar på mig kläderna (duchar gör jag alltid kvällen innan för jag går upp i ottan varje morron). Går till köket. Tar ett glas vatten för o svälja ner mitt p-piller med. Går till sminkväskan. Tar ut maskar concealer och rouge o sminkar mig. Sätter på plattången. När jag sminkat klart plattar jag håret. Sen fixar jag i ording min matlåda. Kollar klockan. Tar på mig skorna.Tar med mig min väska Går till jobbet.

Vad äter du oftast till frukost: Havregrynsgröt eller Crunchy musli med naturell yoghurt och Crisp 'n' Light mackor med smör. (Tack att du fått mig beroende Therese..hehe)

Vad dricker du helst: Mjölk,vatten eller juice.

Tatueringar, hiss eller diss?: Hiss. Har inga själv o kommer aldrig att skaffa mig några. Men jag fullkomligen älskar att titta på andras o fråga varför de valt just de motiven de har osv.

Favoritljud?: Musiken jag lyssnar på och mina nära o käras skratt.

Något annat du vill tipsa om eller berätta: Lev livet. Gör de du vill göra, de du drömmer de du önskar. Man har bara ett liv o de ska levas fullt ut.

De är lite om mig o hur jag är.

Håll till godo.
Puzza

Sitter här o har de gott i soffan efter att h ätit middag. Fick spatt o kände att jag ville tjorva ihop nått riktigt nice så fixade till köttfärsbiffar med zuccini o mozarella. De blev kanoners med lite ostsås o pasta. Så nu e magen mätt o belåten.

Zappade precis in på 7:an o det är ett program om "vilda barn". Föräldrarna o barnet/barnen får flytta in i ett hus där de "övervakas" av en barnterapuet/psykolog under ett vist antal dagar. O vissa av barnen som kommer in har verkligen knasiga problem. Man märker att de är som det är oftast pga av hur deras föräldrar är eller beter sig. Ett utav barnen t.ex hade väldigt konstiga matvanor. Han åt 2 tredjedelar mer fett än vad han egentligen skulle, knappt några grönsaker o skyhöga mängder av socker av olika slag. Portionerna som han fick vid middag motsvarade de en vuxen åt och denna lilla kille var bara 3 år gammal. Jag fick nästan hjärtslag. Jag kom ihåg när jag va så liten så sa mamma att jag åt som en fågel.
Inte ens idag äter jag lika mycket som den lilla killen på tv gjorde. Kosten som han åt var precis samma som mamman o pappan åt. O de hade liksom inte "sett" att de var någonting som inte stod rätt till. No wonder he was big! Blir bara förvånad över att föräldrarna inte reagerar att de börjar gå utför. Men de är nog lätt att bli hemmablind. Får hoppas att jag inte blir de när jag väl får kids.


Aja, själv sitter jag i soffan och mumsar på melon med honung. Yummie. Gott som dessert kan jag säga. Det bästa man kan njuta av en varm dag som denna. Nu ska ja får lite mer matlagningsinspiration av Nigella. I just lööööv her o hennes kokkonster.

See yah soon suckers...

Puzza

Sitter just o kollar igenom alla bloggar som ligger i topp. Vilket race det är o få flest besökare, flest kommentarer etc. Gick in på Blondinbellas, Stina-Lees o Kenzas bloggar m.fl. Dom tjejerna ligger i som bara den. Jag måste säga hatten av till dom. De har bloggat länge o vet precis vad som får människor till just deras bloggar. Mycket av det är säkert bara fasination o nyfikenhet av besökarna. Kan tänka mig att de får många kommentarer som inte är så nice av människor som e allmänt svartsjuka på dom. Men tänk er att Blondinbella inte ens är 18 år ännu o har ett antal företag redan som generera en massa pengar. Det är verkligen ingen lätt grej o fixa. Så dom tjejerna som "playa-hejtar" henne o alla andra duktiga bloggare borde sätta sig ner o tänka två gånger innan dom går in o säger dumma saker eller kastar flaskor på nån de inte ens känner.
Jag förstår inte varför dom lägger energi på o kommentera i deras bloggar eller bara vara allmänt dumma. Starta en egen blogg o försök komma upp i samma status som dem. Då får de uppleva samma saker.....kanske. Kan tänka mig att det är dessa tjejers livstil o blogga nu. Det är en del av deras vardagliga liv. Nått de gör naturligt..nått som jag börjar förstå nu.
Men som jag läste en gång en artikel där de hade interjuvat Isabella Löwengrip så sa hon att hon vart alldeles för hängiven sin blogg o spenderade för mycket tid att fixa o dona. Hon var visst tvungen o vara ner o sluta blogga så mycket. O jag kan lugnt förstå henne. Det finns igen annan som går omkring me min hjärna, mina ögon , min näsa o mina örna. Ingens om upplever saker på det sättet jag gör det. O ingen som kan beskriva det som jag kan. Man vill liksom inte missa nått. Inte den minsta detalj känns d som..speciellt inte med bloggdesignen t.ex.
De krävs mycket pill me att bara få sin sida så snygg o fin som de har sina. Tro mig, jag e rätt ny i den här världen själv. Sitter konstant o lär mig nya saker o kodar om o fixar me hur bloggen ser ut. Trodde aldrig att det skulle ta så mycket av min tid som det gör. Men som tur har en bästa vän (u know it's u Chickenlegs..love u) som pushar mig o skriva inlägg o vara aktiv. Säger jämt "Har du bloggat idag? Du borde skriva nått." Tror nog alla behöver nån som ger en lite extra stöd. Jag vet att jag behöver de emellanåt när jag verkligen inte känner för att skriva en enda bokstav.

Jag menar, det är ju trots allt min egen "dagbok" o den skriver inte av sig själv. Är ju jag som har satt igång den så det är jag som måste hålla den uppdaterad. Det tar tid o energi o hålla igång en blogg. Måste komma på bra saker o snacka om o inte bara skriva ner massa goja som utfyllnad. Men de är superkul när man verkligen vill ventilera nått ämne eller visa upp nått man vill att många ska se. De e kul o se att man faktiskt har besökare som kommer in o kommenterar. Just nu känner jag att de många av mina vänner som e inne o kikar varje dag (tack sötisar..), men märker även att de börjar komma in kommentarer från andra bloggare. De verkligen jätteroligt =).

Det krävs en hel del motivation o vilja o ta sig till toppen, men vill man så kan man. Så enklet är det egentligen.

Så till alla er som sitter vid era datorer varje dag o skriver..my hat is off to u! Ni e grymma allihop. =)

Puzz

Nu har jag suttit här i jag vet inte hur många timmar o fixat o meckat med min blogg. Laggt in reklam o grejer i kodmallen. Det är inte nå lätta grejer o hålla på me html-koder..pust.
Nu e min hjärna bara mos..galet.

Ska gå o dumkolla på tv:n så kanske jag återvänder till det normala.

Puzz på er..

Sitter här o drömmer mig bort till en vit badstrand med turkosblått vatten o varma vindar. Skulle vara en dröm o få ligga i solen o känna solen värma en. Men inte d. För här sitter man i Finland i ett hus på landet o det bara regnar o regnar o regnar.. D SLUTAR ALDRIG!! Hur kan d va möjligt att de regnar typ en vecka i sträck.? Jag kommer snart bli deprimerad av det här vädret. Usch..
Tur att vi åker iväg till stan imorron o går runt i lite affärer. O så kommer juh min älskade lilla lillebror (som inte längre är så lite egentligen hehe...) imorron me, så då blir mitt humör lite bättre oxå. =) Då får d regan hur mycket de vill. Får peppe upp humöret me en liten present till mig själv eller nått.

Kanske ska köra rengdansen eller nått för o bli av med dom där dumma grå molnen här utanför. Får ta me mig hunden o katten ut på gården o göra nå knasit så kanske d händer nått.

Men om de inte funkar så får jag drömma mig bort till nån underbar strand nånstans i världen..