Ännu en dag i sängen och jag önskar att något som influensa inte exsiterade. Jag har aldrig haft så ont i kroppen och speciellt i ryggen någonsin. Jag tackar Gud för Alvedon och Ipren. Om jag inte haft dem så hade jag nog varit död. Har förståt att jag har en mildare variant utav denna influensa då jag ringde till sjukvårdsupplysningen och kollade upp när jag kunde tänkas bli en normal människa igen. Men jag skulle visst stanna hemma resten av veckan för att inte smitta några andra och för att bli helt frisk.
Så nu är jag fången hemma tills jag varit feberfri minst en dag och jag hoppas att den dagen kommer snart. Jag är inte gjord för att vara sjuk. Rastlösheten och tristessen är något som inte funkar med mig. Men hittills har jag lyckats hålla båda på bänken med hjälp utav 2 säsonger av "SATC". Thank God for that!

Men det som får mig att må bäst är när min M kommer hem från jobbet på kvällen och ser efter mig. En liten kram från honom är som ett mirakelmedel. Men tills han är hemma igen får jag klara mig med mina piller och mastodont koppar med te.