Vaknade upp imorse av att jag var helt täppt i näsan. Hade andats genom munnen hela natten så läpparna va torra som fnöske. Har inte varit förkyld så här på bra länge så känns helt fel. Jag blir aldrig förkyld, men nu när min M har varit förkyld och jag tror att jag har världens bästa immunförsvar så har jag pussat på honom trots allt. Nepp, jag var ingen superhuman utan är nu också smittad. Verkar som att alla går omkring och är täppta i näsan just nu. Så jag är inte ensam. Jag ska nog trolla bort allt vad förkylning heter med lite Echinaguard, alvedon och litervis med te.
Jag är ju trots allt tjej och är inte döende när en förkylning lägger sig. M var nära på randen till graven när han blev förkyld, men ni vet hur killarna blir tjejer. De vill bara ha extra uppmärksamhet..hihi.

Med tanke på uppmärksamhet så fick jag en massa av det igår när jag kom över till M. Jag fick stå kvar i hallen helt stilla och inte komma längre in. Då sprang han i i vardagsrummet och kom ut med en bukett med mina favortiblommor. Champangefärgade rosor. Jag blev så rörd att jag nästan började gråta. Är andra gången i mitt liv som jag får blommor från en kille och det här betydde långt mycket mer än de första jag fick. Satt och tittade på rosorna hela kvällen igår och bara kände hur varm jag blev i inuti. En blomma kan säga mer än tusen ord och det gjorde de igår och gör väl det i några dagar fram över också då det står här på vardagsrumsbordet och doftar ljuvligt.

Nu ska jag nog ta och göra mig iordning snart. Vi ska över en snabbis till min mor och far för att samla in det pengar min lillebror är skyldig mig. En snabbvisit då både jag och M är förkylda och inte vill smitta ner hela min familj.