Här på bloggfrontern har det varit tyst en längre itd. Har inte alls haft lust att skriva något och nästan glömt bort hela bloggen. Men nu när jag satt och läste igenom min dagliga dos av bloggar kände jag jur det kliade till i blogg nerven och fingrarna ville flyga över tangeterna igen. Så jag tänkte att jag skulle testa och se vad min hjärna kunde skriva ner.

Under tiden jag varit borta har jag skafft mig en underbar nu vän, trivts bättre och bätttre på jobbet, fyllt 30 och rensat i livet både i materiella saker och annat som tyngt mig. Så nu ska förhoppningsvis min höst och vinter bli inget annat är superb.
Kändes lite konstigt att jag redan hunnit leva i 30 år om jag ska vara ärlig. För jag känner mig inte alls "gammal" på något sätt. Är som att tiden stannat vid 25 och det betyder inte att jag är i någon slags ålderskris, utan mer att jag behåller ett ungt sinne. Min mamma sa det på min födelsedag att man gör sig så gammal som man själv vill och det är sant. Min mamma är idag 67 år gammal, men ingen skulle någonsin tro det. Hon klär sig inte i tantiga Ecco skor och tråkiga livlösa kläder. Nej, hon älskar färger och mixar och matchar, färgar håret rött och lackarna naglarna med den färg som bäst passar hennes humör bäst. Det är min inspiration och jag har bestämt mig att nu ska jag banne mig inte backa för färger och lite coolehet i min egen garderob. Här ska det uppdateras till max. För är det en sak jag fick som ett brev på posten när jag passerade 30 gränsen så är det att acceptera mig själv till 100%. Vad andra tänker är inget jag bryr mig om längre. Varför bry sig då de själva aldrig har eller kommer att leva mitt liv? Rätt lätt ekvation.

Så idag ska jag ta på mig en röd kjol och mina lila Converse och min fina nya halsduk jag fick av min kusin i födelsedagspresent och leva ikapp med höstensfärger där ute. Leve livet!