Är det inte himla jobbigt att vakna upp och tro att det är en annan dag än vad det verkligen är? Jag vaknade upp i hopp om att det redan var torsdag. Men sedan när jag plockade upp morgontidningen från hallmattan insåg jag att det först var onsdag. Besvikelsen blir så stor så tidigt på morgonen och allt verkar bara grått och trist. Det kändes som att vad jag än tog på mig funkade det inte, frukosten jag gjorde i ordning kommer inte smaka gott och vad jag än sätter på ansiktet så ser jag ut som en zombie. Känslan försvinner så klart efter ett tag, men man måste låta hjärnan adaptera sig till att det bara är onsdag och inte snart helg. Stor omställning det där.

När jag har varit iväg till jobbet i 8 timmar idag ska jag fara in till stan och möta upp min mamma. Vi ska gå och fiska efter en födelsedagspresent till min lillebror som fyller år om ett par dagar. Han är väldigt okrävande (kan man säga så) så han gör aldrig några långa listor. Men jag får ändå alltid fram efter lite luskande vad som önskas mest. Så hoppas att vi hittar det idag.