När någon snurrar 360 grader runt så blir man rätt förvånad när det händer, blir någon man inte känner. Men det är bra att veta att man kan svänga på sin egen klack och bara gå sin väg. Låta allt rinna av en. Men att man innan dess blir ledsen och förundrad och överraskad på ett negativt sätt är inte alls speciellt trevligt.
Känner bara hur illamående jag blir mår jag tänker på det. Inte bildligt utan på riktigt, fysiskt illamående. Det är hemskt att någon som man vet inte förtjänar det när ens tårar rullar ner för kinderna får en att framkalla det. Jag kan bara skaka på huvudet och bara känna mig själv bli ett större frågetecken än vad jag vad för 1 minut sedan ju mer jag tänker på saker och ting.

Man är glad, när sådan här situationer uppkommer, att man har människor omkring sig som lyssnar och finns vid ens sida. Någon som säger att det yttarar sig på ett visst sätt bara för att de bryr sig och älskar en. Då vet man att allt ordnar sig. Bara man har kärlek och omtanke då kommer man långt. Tack mamma och M för att ni orkade lyssna på mig idag.