Kom precis på att jag ska ju baka till min avdelnings fredagsfika imorgon. O jag har verkligen ingen lust att ställa mig och harva i köket just nu. Har haft en mostertung dag på jobbet och till slut visste jag knappt ut eller in.
Va så skönt att bara skutta hemmåt och tänka att nu ska jag bara slänga mig på soffan och inte göra nått på ett tag. Men nej, när jag sitter på bussen på väg hem så slåt det mig att jag hade ju lovat alla tjejer mockarutor till imorgon. Och jag kan ju inte komma dit tomhänt.
Så nu måste jag med all säkerhet gå ner till affären och handla de som saknas. Och jag känner verkligen inte för det. Känner bara hur kylan kommer bita sig tag i mig med sina huggtänder och vinden rispa med sina pustar i mitt ansikte. Och inte att förglömma det hemska mörkret. Blää, jag vill att de ska vara ljust ute eller tända ljus överallt längsta alla vägar. Då skulle de va mysigt och gå ut utan tvekan. Och hade man nån att hålla handen med så skulle det  till och med vara supermysigt . Men den handen är lite väl långt borta för att hålla just nu.....