Nu har jag orsakat mig själv årtiondets träningsvärk. Sprang som en djävul på löpbandet då jag har mitt mål att jag måste springa lika långt som gången innan eller längre. Så idag när jag ser att det bara är 1½ minut kvar tills mina 30 minuter är till enda läger jag in högväxeln och spurtar på och det var ett misstag känner jag nu. Benen värker och jag kom knappt upp för trapporna här hemma.
Men träningsvärk är ett tecken på något gott så får helt enkelt ta med mig mitt Voltarengel och Alvedon till jobbet imorgon och bita i det sura äpplet.

Nu är det dags för väldigt sen middag bestoende utav fisk och potatis. The meal of champions helt enkelt!