Jag verkligen hatar när jag inte kan komma hem so jag borde. Idag hade det hänt en "olyckshändelse" i tunnelbanan. (I stockholmstermer betyder det att någon har hoppat framför tåget, tråkigt men sant). SL som det "fina företaget" som det är kan ALDRIG informera ordentligt på deras skyltsystem om vad som gäller med tunnelbanetågen. Man måste själv lista ut om tåget faktiskt går från den stationen man står på eller om man måste börja knata mot en busshållsplats. Så jag tog beslutet att vandra i drygt 20 minuter för att hoppa på bussen som såklart är så packad med folk att den nästan håller på att brista i sömmarna.
Så istället för att mina hemresa tog 45 minuter tog den idag tog det1½ timme och till på köpet var jag nära på att bli förvanadlad till en ispinne då busshållsplatsen låg precis vid vattnet där det blåste som bara den. 

Nu är det skönt att vara hemma i värmen där mannen min håller på att fixa till thaikyckling gryta på full fräs. Då borde man bli varm i kroppen, både av maten och mannen.