Idag för 1 år sedan träffade jag min pojkvän för första gången. Vi hade känt varandra i 3 år innan, men aldrig kommit till skott att fixa fram en dejt. Vi hade under den perioden prata och haft kontakt över MSN, så vi kände varandra till en viss grad. Varje gång jag kollade läget om han hade en flickvän var han upptagen och vice versa. Men så en kall och snöig november lördag för ett år sedan bestämde vi oss att träffas och jag hoppade på tåget ut till Ropsten där han träffade upp mig. Och sedan den kvällen har vi två varit oskiljaktiga.

Jag kommer så noga ihåg när vi var ifrån varandra i 1 vecka då vi båda hade mycket att stå i och vi bestämde oss att träffas på fredagkväll hemma hos honom. Jag har aldrig i mitt liv saknat någon så mycket som jag saknade Mattias endast den veckan. Vi skickade en massa små söta gulliga sms och mms till varandra som gjorde längtan ännu värre. Så när fredagen äntligen kom var det som att allt förr på plats när han öppnade dörren och kramade om mig och gav mig en underbar kyss.

Allt sedan dess har bara kärleken bara växt och blivit större och större. Första gången han sa att han älskade mig var innan han skulle till jobbet en lördag. Jag satt då framför vår stora dator i vardagsrummet och pillade med min blogg, han vände om på stolen och se det tre orden. Jagbleb så chokad och överraskad att jag inte fick fram ett enda ord. Så han bara skattade till och gick iväg till jobbet medan jag att kvar som ett fån och försökte fatta vad som precis hänt. Men när jag kom till mina sinnes fulla bruk garbbade jag snabbt tag i min mobil och skickade över ett sms där det stod klart och tydligt att jag älskade honom också. Ett minne för livet.

Under detta år har vi kommit fram till att det är vi två som ska giftas oss med varandra och skaffa barn tillsammans, att vi har hitta den som är den eviga rätt för varandra. En känsla som är obeskrivlig. Jag är en av det lyckligt lottade som har hitta min "soulmate" och det värmer hjärtat.

A kiss under the moonlight