Idag fick jag verkligen en så stark längtan efter att kunna ha semester. Satt verkligen och längtade som en galning framför datorskärmen på jobbet. Halva jobbet har ju nu gått på semester och själv sitter man kvar vid skrivbordet i 4 veckor till. Känns som en evighet, kan man tycka. Men sen börjar jag resonera att jag har ju faktiskt klarat mig genom hela juni så varför skulle jag inte kunna palla mig igenom hela juli?
Har ju två underbara resor att se fram eot när jag äntligen checkar ut från jobbet. först en vecka med min mamma i Finland för att träffa släktingar, sjunga karaoke, bada bastu och grilla korv. Sedan en underbar solsemester med min stora kärlek M. Ska verkligen se till att bada som en liten sjöhäst, sova ut, bli brun som en pepparkaka och det viktigaste av allt njuta av den enskilda tid jag får med M.
Sedan har jag en massa tid kvar av semestern så jag och M ska nog se till att hitta på något mer skojigt.

Så jag har ju inte direkt dåliga upplevelser att se fram emot. Och dessutom så har jag den fördelen att komma tillbaka från semestern min när alla andra redan suttit fast vid sina skrivbord ett bra tag.