Kan inte sova. Har legat i sängen ett bra tag nu och kan bara inte somna. Känns så fel att ligga själv i sängen. Känns som någonting saknas. Någon. Han.
Jag har nog aldrig i mitt lilla liv haft så stora känslor för någon som jag har nu. Lika mycket som det är det mest underbara jag någonsin känt lika mycket är det överväldigande. Tänk om han bara är en illution. Tänk om han bara är en synvilla. Tänk om allt det här inte händer på riktigt. Måste nypa mig själv för att inse att dett är verkligt. Han finns. Han är min och jga är hans.
Känner mig som en lite tjej som bara hoppar omkring i ett konstant lyckorus just nu. Bara tanken på honom för min mage att pirra till, mina läppar formas till ett leende, mitt hjära slå ett extra slag. Hur kan man vara så blind att man inte har sett den här människan på 3 år när han varit precis framför en?